Foton från skärgården

Foton till Caroline från Finland

Hejdå Mostar!

Alla vet det säkert redan by now men här kommer det ännu officiellt på min lilla blogg: jag har alltså kommit tillbaka till "home, sweet home" Finland och fortsatt i Kyrkslätts gymnasium. Och nej, jag ångrar inte att jag slutade UWCiM. Sammtidigt ångrar jag inte heller att jag for dit i början av september. Fast min tid i UWC var full av gråt och tandagnislan var mina upplevelser i Mostar oförglömliga och mycket lärorika. Att vara i ett så speciellt land som Bosnien-Herzegovina där, ärlit talat, mycket lite egentligen fungerar, har gett mej enormt med perspektiv. Jag trodde att jag visste hurdant det är ute i världen, men att få ett så enormt slag mot mej av kultuschock visade att jag inte hade någon aning. Att människor, kulturer, värderingar, ja nästan allt, avviker SÅ enormt hade jag inte väntat mej. Och nu talar vi ändå ännu om ett land innanför Europas gränser! Så det är no regrets for me. Det var rätt beslut att fara till Mostar men också rätt beslut att komma hem igen.

Sista foton av Mostar

kolonisation av skolan

Western European and American week

Den här veckan tillhör officiellt väst europa (dit Finland nu hör) och nord amerika. Hela skolan har blivit koloniserad, Finland har ärövrat en tredjedel. Dessutom har vi hämtat kapitalismen och pop-kulturen hit. Vi spelar vår musik under morgonmålet och lunchen (det är Finlands tur på fredagen.) I går på tisdagen hade vi food-night, men mat från de olika länderna. Det går inte riktit att hitta ren kött eller ordentlig fisk här i Mostar så vi baka 50 karelska piroger och bjöd på fazers choko. Vi hade också lite program med sketcher av stereotyper. Vi hade en bastu vits (i handdukar) och en annat som handla om en bilkrock (jag blev överkörd.) Alla västeuropeare och amerikaner hade hela tisdagen ledig från skolan. Människorna tycke att kvällen var jätte lyckad, men det bästa var nog att planera och tillreda allt. Nästan hela förra veckan gick till det, men det var nog värt det. Lärarna blandar sig inte i, utan det är vi elever som har ansvaret för allt (med öppen budjet.) Man märker hur mycket bättre människor från liknande kultur förstår varandra och kommer överens. Vår kulturvecka är nog mycke bättre än öst europas... På fredagen har vi ännu west europen party.

Vind

Det är storm här i Mostar. Det är nog soligt men vindarna blåser i stormstyrka och de är jätte kalla. Det var nästan omöjligt att gå till skolan (så vi tog en taxi.) De små fönstrena här i skolan hålls inte fast och vid varje vindpust flyger papper omkring i rummet. Jag hade just biologi och jag satt med rocken och halsduk på (det gör jag nog ännu också här i spanish room) och frös endå, eftersom jag sitter under fönstret. Lärarna försöker överrösta vindens vinande och fönstrenas knakanden. Det flyger massor med rosk och annat skräp omkring i standen, och man får just se hur det kommer att se ut imorgon. Typiskt skulle nog vara om electriciteten skulle försvinna och vi igen skulle måsta sitta i ett kallt mörkt rum. Som tur regnar det endå inte, då skulle jag inte stiga ut ur dörren, inget paraply skulle klara många minuter i den här blåsten. Jag kommer att vara en istapp på yogan. Inte skulle det göra något om det det bara skulle vara kallt ute men eftersom skolan inte är mycket varmare så är det inte så trevligt att ha timmar i såna temperaturer. Nu måste man bara frysa sig igenom den här dagen, hela skolan är ett enda stort drag.